Minnesverser

1.
Någonstans inom oss är vi
alltid tillsammans

2.
I minnet Du lever
 Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
 precis som Du var

3.
Det finns en glädje
större än sorgen
Glädjen att minnas

4.
Tack för vad Du givit
Tack för vad Du var
Tack för ljusa minnen
som Du lämnat kvar

5.
Ack, huru litet veta vi
 när ödets timma slår
Och ännu mindre anar vi
 vem kallelsen får

6.
Inte trodde jag vi Dig
skulle mista
Att ögon som strålat så
klart skulle brista

7.
Som ljusen sakta brinna
i sina stakar ner
Så slutar våra dagar
Vi har dem icke mer

8.
Lika stilla som Du levat
Lika stilla gick Du bort

9.
Minnen som rör vid vårt hjärta
går aldrig förlorade

10.
Två ögon slutna
Två händer knäppta
i stilla frid

11.
Och sen skall komma
mycket klara dagar,
då vi skall se
och dröjande förstå

12.
Det minst sagda är det
djupast kända
Därför vare nu vårt tack
det enda

13.
Allt är givet
människan som lån

14.
Minnet vår glädje
Återseendet vårt hopp

15.
Mötas och skiljas är livets
gång
Skiljas och mötas är hoppets
sång

16.
Ingen dag är så lång
att ej dess afton kommer

17.
Jordens oro viker
för den frid som varar
Graven allt förliker
himlen allt förklarar

18.
En tröst i sorgen Gud oss ger
Att den vi älskar ej lider mer

19.
Ditt goda hjärta
Ditt ljusa sinne
hos oss skall leva
i tacksamt minne

20.
Ärlig och strävsam var Din
vandring
Stilla och fridsamt gick Du
bort

21.
Gud för Dig är allting klart
allt det dolda uppenbart
Mörkret är ej mörkt för Dig
och i dunklet ser Du mig

22.
Snart kyrkans klockor
 mana oss,
att lämna Dig i frid
Vi viska alla, tack för allt
vi mötas om en tid

23.
Säg ej med sorg
 att jag är död
Säg i tacksamhet
 att jag har levat

24.
Där borta där vindarna sjunga
sin eviga jubelsång
Vi glömma sorgerna tunga
och mötas åter en gång

25.
Så stilla kom döden
den kom som en vän
Den tog Dig i handen
Och förde Dig hem

26.
Du går ifrån oss
men är ej borta
I våra tankar
Du lever kvar

27.
Stilla kom döden
kom som en vän
Tog Dig i handen
och förde Dig hem

28.
Tåligt och god har Du levat
Din tid
Tacksamt vi önskar Dig,
vila i frid

29.
Minnenas skira regnbåge
är vår levnadsbro till Dig

30.
Minnet skall vårda
vad livet ägde
Saknaden visa vad
döden tog

31.
Du var så trött
Din bleka kind
Nu smeks till ro
Av evighetens vind

32.
Vara samman, skiljas, fara
det är så vårt öde är bestämt
att bli

33.
Skön är friden
vilan i Din tysta grav
Du har fyllt Ditt värv i tiden
Ödmjukt tack för allt Du gav

34.
Ljuvt är att vila när
 krafterna domna
Skönt i den eviga vilan
 få somna

35.
Vi ville så gärna behålla
Dig kvar
men Din stund på jorden
fullbordad var

36.
Till liv och odödlighet  bjuden
Är människan av Gud genom döden

37.
Vi tackar för allt vad
 i livet du skänkt
För kärlek och lycka
Vad vackert Du tänkt
För allt vad Du gjort
för de Dina

38.
Hur skönt att somna
när dagen är slut
hur skönt att vila
från lidandet ut

39.
Livets timmar är korta
Slutets aning fjärran är
Att Du nu är borta
Det för oss ofattbart är

40.
O rymd, låt din klarhet
 begjuta
Förvissningens ord
att livet aldrig skall sluta
i stoft och jord

41.
Med fyllda segel
 i solnedgången
min farkost glider
 till fjärran land
Där väntar viken,
 där tonar sången
där somnar vågen,
 vid vänlig strand

42.
När våren sig kläder
 i ljuvaste grönt
Vi tyst Dig i graven gömma
Så hastigt Du från
 oss rycktes bort
Från livet till döden
 är steget så kort

43.
Din levnadsdag är slut,
Din jordevandring ändad
Du här har kämpat ut
och dina kära lämnat
Nu vilar Du i ro och frid
Hos Jesus Krist till evig tid

44.
Varmt var Ditt hjärta
Och glatt Ditt sinne
Ljust och soligt
Lyser Ditt minne

45.
Vi ödmjukt böjer vårt huvud
För allt utav livet vi fått
När aftonen slutligen nalkas
Vi minns de lyckliga stunderna blott

46.
Salig när stunden kommer,            
vara beredd att gå.                         
Salig att vara redo                             
att för Guds åsyn stå.

47.
Vårt liv likt en aftonrodnad så fort,  
ack så fort brunnit ned.                    
Men jag vet om en underbar morgon,
vars sol aldrig mer skall gå ner.

48.
Icke död fast livet flytt,                 
anden har blott boning bytt.

49.
Ljus efter mörker, vilan så skön.

                                                          
50.
Vida, vida min dröm mig för,             
hän mot oändligheten.             
Jordens oro ej mig mer stör,              
all dess strid är förgäten.

51.
Hjärtat stannat                                
ögon slutit                                       
livets sista krafter trytit

52.
Det brister en sträng här nere,          
där uppe den stämmes klar.             
Genom tidlösa åldrar,                  
klingar den underbart.

53.
Frigjord Du målet för din längtan  
funnit hemmet det eviga.

54.
Ro vi unna Ditt hjärta                       
när Du vilar fri från smärta.

55.
När kallelsen ljöd,                                    
vem kunde Dig hindra på färden.

56.
Din verksamma dag har nått sitt slut.
Din ordnande hand har domnat,
morgonen kom Du kämpat ut,                 
i frid Du stilla somnat.

57.
Vårt hem är bortom graven
i ljusets sköna värld och livet

58.
Nu kallar klockorna                           
Nu når mig rösten                                   
Nu bådas flyttning till en annan värld.
Så kort var sommaren så tidig hösten.
Låt mig stå reda för sista färd.

Kärlek

59.
Förlustens hela storhet
 jag ej har fattat än
vet blott att jag har mistat
 min allra bästa vän
Då viskar jag de orden
 de vackraste jag vet
Du var mitt allt på jorden
 och min i evighet

60.
Av litet gav Du mycket
Av glädje gav Du mer
Av kärlek gav Du allt

61.
I glada stunder vi
 fröjdades och log
Vi njöt av livets under
 tills ödet hårt oss slog
När sorgen nu oss fann
 vi hade ju varann
Nu viskar jag de orden
de vackraste jag vet:
Du var mitt allt på jorden
och min i evighet

62.
När dagen synes oss som bäst
Kom döden som vår gäst
Hämtar det som kärast var
Lämnar bara tomhet kvar

63.
Min tröst att Du, min älskade,
ej behöver lida mer

64.
Jag viskar ömt de orden
 de vackraste jag vet,
Du var mitt allt på jorden
 och i all evighet

65.
Din kind ej mer
 jag smeka kan
ej trycka Dina händer
Du kommit till ett annat land
där inget ont Dig händer

66.
Begråt ej mig, nu är jag
lycklig vorden
Min boja bruten och
min ande fri
Jag lämnar Er jag älskat
mest på jorden
För att hos Gud än
lyckligare bli

67.
Som en liten ängel
Du till oss kom,
log och vände hastigt om

68.
Du längtade så efter
 ljuset och våren
När den kom gick Du
 hastigt ifrån oss
Vi hann ej ta ett riktigt farväl
Det känns så tomt efter Dig

69.
Plötsligt var lyckan
 förvandlad av ödet
Allt blev så dystert,                                   
så mörkt och kallt
Borta är glädjen,
kärleken, stödet
Ty Du var vår trygghet,
 vår tröst, vårt allt

70.
Varför skulle Du så
 hastigt ryckas bort
Vår ålders saga blev
 så kort

71.
Ditt varma hjärta
slutat slå
Du alltför tidigt fick
från oss gå
Tack för den kärlek
Du oss givit har
Ditt vackra ljusa
minne lever kvar

72.
Ditt hem som Du älskat
där blommor har spirat
det lämnar Du nu för en
skönare värld

73.
Tack för allt gott som
 Du oss givit
Din rena kärlek till oss  envar
Här har så tomt och öde blivit
Ditt goda minne lever  kvar

74.
Du möter oss ej mer som förr
Välkomnande därhemma
Vid hemmets kära dörr
Där hörs ej mer Din stämma
Din plats är tom vid fönstrets karm
Där du oss väntat ofta
Kring Din gestalt, Din blick så varm
Blott minnets rosor dofta

75.
Du var så god, Du var så glad
Du lämnar bara vackra minnen
Så svår är ändå denna dag
Så sorgsna våra sinnen
Men tack för allt vad Du oss skänkt
Vi vet Du på oss alltid tänkt
Tack för våra lyckliga år tillsammans

76.
Tung blir den väg och
 mörk den kväll
jag nu skall ensam vandra
Men snart i samma fridens tjäll
vi vila hos varandra

77.
Slumra gott Du kära
Hav tack för allt Du gjort
Vi skall i hjärtat bära
Ditt minne ljust och stort

78.
Du lämnade livet,                                 
vi stannade kvar
Men djupt i vårt hjärta
vi gömmer ett rum där Du bor,            
ty all gott Du oss gav
Vi aldrig, nej aldrig det
glömmer

79.
Det suckar av vemod
då banden de brista
Det tar om vårt hjärta
då kära vi mista
Din blick har slocknat
Din röst har tystnat
Du funnit frid

80.
Ditt hjärta som klappat
så varmt för de Dina
ögon som vakat och
strålat så ömt
Har stannat och
slocknat till sorg för oss alla
Men vad Du oss gjort
skall aldrig bli glömt

81.
Ett verksamt liv har
slocknat ut
En flitig hand har domnat
Din arbetsdag har nått
sitt slut
Och i Guds hand Du somnat
Din kära stämma tystnat har
Men vackert står Ditt minne kvar

82.
Hur tomt det efter Dig
har blivit
Det känns som solens
ljus för oss gått ner
Ty ingen såsom Du har
kärlek givit
Din plats kan aldrig
fyllas mer

83.
Så vila i frid ty dagen är slut
Ditt redbara hjärta har somnat
Din livsgärning lever,
den sinar ej ut
fast handen i döden har domnat
Vi tacka för allt vad i livet Du skänkt
För kärlek och omsorg
vad vackert Du tänkt
Må klockorna ringa till vila

84.
Vi hann ej säga Dig
farväl ty döden kom så fort
Men nu vi säga Dig vårt tack
vid evighetens port

85.
Gud märker när stegen är tunga
och trötta de älskades drag
Han märker när krafterna sviker
och hjärtat slår mattare slag
Då öppnar han kärleksfullt famnen
och låter dem somna i frid

86.
Hand i hand från ungdomsåren
Vi troget vandrat med varann
Vi delat kärlek, hopp och frid
Vi delat sjukdom, sorg och strid

87.
Nu tomt det efter Dig
har blivit
Det känns som solens
ljus för oss gått ner
Ty ingen såsom Du har
kärlek givit
Din plats kan aldrig
fyllas mer

88.
Stilla så stilla gick solen ner,         
slutad är arbetsdagen
Hjälpande handen ej räckes mer
strålande ögat ej mer mot oss ler
minnet det ljusa förbliver

89.
Så vandra våra kära genom evighetens dörr
och ingenting på jorden kan bli som förr,                    
men tankarna skall följa dem som stjärnorna i rymd.                                 
Visst unnar vi dem vilan.                    
Fast blick av tårar är skymd.           
Tack kära …. för barndoms minnen.

90.
Minnet lever det kan ej jordas,         
det kan ej gömmas bland stoft och grus.
Nej det skall leva i fågelsången,  
i blommors doft och i vindens sus.

91.
Bortom tidens dunkla vågor,           
fridens vindar fläkta stilla.                     
Där finns svar på alla frågor,               
inga tvivel där förvilla.

Maka & Mor

92.
Tack, Maka och Mor,
för allt Du varit
Tack för den glädje i
hemmet Du var
Tack för de lyckliga
åren som farit
Tack för de minnen,
Du lämnat kvar

93.
Jag sover gott,                                     
ej mer  jag smärta känner
Tyst dödens ängel
 viskar sov i frid
Gråt icke, käre make,
 barn och vänner
Jag vilar nöjd och fri
 från jordens strid

94.
Sov i ro, min kära Maka
Sov i ro vår lilla Mor
Ingen vet, hur vi Dig sakna
Ack vad tomheten är stor

95.
Mors trötta huvud har
 lagt sig till ro
Flitiga händer fått vila
Nu sover hon lugnt i sitt tysta bo
Dit våra tankar ila

96.
Lilla Mor, ack vårt hjärta
Är så fullt av tack till Dig
Vi som aldrig kunnat fatta
Vad det var att mista Dig
Gud han giver många
gåvor om och om igen
Men han giver blott en moder
Aldrig får vi Mor igen

97.
Vila, vila Du kära i ro
Vänliga skuggor hölja Ditt bo
Aftonens stjärna skimrar så blid
Älskade Maka, vila i frid

98.
Hur tyst, hur öde, hur
tomt här hemma
När den vi älskat oss
lämnat har
Ej mer hör vi hennes
kära stämma
Men i vårt minne hon
lever kvar

99.
Kära lilla Mamma,                                  
nu är Din strävan slut
All smärta den är borta
och Du får vila ut
För allt vi vill Dig tacka
för kärlek rik och stor
För omsorg och all möda
tack kära lilla Mor

100.
Du ledde oss varsamt i
barndomens år
Du gav oss den kärlek
en Mor blott förmår
Du lärde oss se,                                
på vår framtid med tro
Att lyckliga dagar en
 gång skulle gro
Vi tackar Dig Mor, för
 den kraft Du oss gav
Du var, lilla Mor, vad
 mest vi höll av

101.
Nu har du vandrat, lilla Mor
Långt bort till vägens slut
Du nu hos Dina kära bor
Ditt lidande har ebbat ut
Tack för allt Du oss lärt och gett
Om evig ro till Gud vi bett

102.
När Far gick bort,                                
så ensam blev Din strid
Nu kära Mor,                                     
har även Du fått frid
Sov, kära två,                                     
som delat livets öden
I gravens ro förenade i döden

103.
Slumra Moder, slut är striden
Du har funnit frid och ro
Hos Din Gud i himlafriden
Där får Du för evigt bo

104.
Sov i ro, Du lilla Mor
från all livets smärta
Tack för all Din omsorg stor
ömma modershjärta
Sov i ro, från oro all
uti tysta griften
Djupt Ditt minne leva skall
under livets skiften

105.
Tack lilla Mor för åren som gått
Tack för all kärlek och omsorg vi fått
Tack för all ömhet och vänlighet stor
Tack för allt vår älskade Mor

106.
Var finns en kärlek som
intill döden
står oförändrad i alla öden
Som likt Guds ängel oss övervakar
och fordrar intet, men allt försakar
På denna jord finns endast en
en Moders kärlek allen

107.
Alltid nöjd och glad Mor var
Tröst och kärlek allt hon gav
Alltid i vårt hjärta bor
Minnet av en älskad Mor

108.
Det finns ett löfte från en
gammal sägen
att modersögat aldrig slocknar ut
Det kastar solig strålglans
över vägen,
som följer oss till livets slut

109.
Mycket blir oss givet
mången skatt så stor
Men blott en gång i livet
gives oss en Mor
Och när detta varma hjärta
inte klappar mera här,
då känner vi med smärta
att det bästa borta är

110.
Klockorna ringa så sakta till ro
Mor har fått ett lugnare bo
Aftonens stjärna lyser  så blid
Sov, lilla Mor, vila i frid

111.
Far har räckt ut handen
Mor har fattat den
På den andra stranden
Mötas de igen

112.
Ögonen slutits, tiden var inne
Djup är vår sorg fastän ljust ditt minne
Kärlek och godhet lyste din stig
Tack kära Mamma, vila i frid

113.
En tröst i sorgen Gud oss ger
Att Mor nu slipper lida mer

114.
En trött liten Mor med
silvergrått hår
och en panna som plöjts
av bekymmer och år
Med blick som var
leende solig och klar
Så lever Din bild bland
de Dina kvar

115.
För alla fanns rum i Ditt hjärta
För alla Du gjorde Ditt allt
Du deltog i glädje och smärta
Hav tack, lilla Mamma, för allt

116.
Avskedets stund för
alltid har kommit,
solen har sänkt sina
strålar i frid
Borta för alltid är Mor
som vi älskat,
borta från världens oro
och strid
Saknad av många men
mest av de sina
Leva Du skall uti
 minnenas led
Tyst är vår hälsning,
 sakta vi viska,
sov gott, kära Mamma,
vila i frid

117.
Tag himmelens Fader i Din vård     
den kära som vi sakna                    
och låt henne vila i Din vård                 
och i Ditt rike vakna

 

Make & Far

118.
Det fanns för oss alla ett
 rum i Ditt hjärta
För alla utav oss Du
 gjorde Ditt allt
Du deltog med oss i vår
glädje och smärta
Hav tack, lilla pappa,
hav tack för allt

119.
Mor har räckt Dig handen
Du har fattat den
På den andra stranden
Har ni mötts igen

120.
Nu, käre Far, Du från oss farit
Upp till en annan, bättre värld
Vi tacka Dig för vad Du varit
Vid hemmets lugna varma härd
De vackra minnena av Dig
Skall ständigt lysa på vår stig

121.
Sov gott, käre Far i
gravens ro
Hav tack för Din kärlek,
Din möda och tro

122.
Tack Far, för de lyckliga åren
För kärlekens manande bud
För uppoffring ända till båren
För trohet mot människor och Gud
123.
Tom blir platsen i
hemmets vrå
Tung blir vägen att
ensam gå
Tack käre make för de
år som gått
Tack käre Far för allt vi
fått

Lidande

124.
Slumra så tyst från sol och vår
Slumra så stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan i ljus och frid
Fjärran borta från livets strid

125.
Solen har dalat,
dagen är slut
Stilla är klappande hjärtat
Skönt är att vila från lidandet ut
Somna från allt som har smärtat

126.
Vad du lidit ingen känner
ty Du själv Din börda bar
Du var glad bland Dina vänner
fast Du oftast plågad var

127.
Ej sjukdom och oro
mer gör Dig illa
Skönt är att veta
Du lider ej mer

128.
För den som sjukdom
blott är givet
är döden skönare
än livet

129.
Du somnade stilla
när färden var slut
Från allt vad Du lidit                             
Du nu vilar ut

130.
Du led i tysthet
men slut är striden
Nu famnas Du av den
djupa friden,
där ingen klagar
och ingen gråter
Vårt hopp är,
att vi träffas åter

131.
Bort i rymden skyar tåga
skimrande i aftonglöd
och mot dagens sista låga
Skaparen ro mot plågan bjöd

132.
Allt vad Du lidit
vi nog ej förstått
Vi stod vid Din sida
så hjälplösa blott
Vi ville så gärna
behålla Dig kvar
Men Din tid på jorden
nu fullbordad var

133.
Vänlig, god Du alltid varit
Utan klagan smärtan bar
Ingen vet vad Du har lidit                  
Nu Du vilan funnit har

134.
Vi nu måste sorgen bära
Fastän tom är hemmets vrå
Vad Du gav åt Dina kära
Finns i minnet kvar ändå

135.
Vad är att dö, det är att somna
Från lidandet i smärtans land
Det är att sakta ljuvligt domna
Likt en våg som rullar in mot strand
Det är att över floden ila
Till hemmets famn till ro och vila

136.
Aldrig en suck,                                   
aldrig  en klagan
Alltid förnöjd på jorden Du gått
Tåligt Du bar dina sjukdomsdagar
Så nöjd som Du levat,                           
så nöjd gick Du bort

137.
Stilla, så stilla Du somnat
Din smärta så tåligt Du bar
Flitiga händer har domnat
Men Ditt ljusa minne står kvar

138.
I höstvindars sus Du somnat stilla
Ej sjukdom och oro mer gör Dig illa
Skön är vilan som graven ger
Gott att veta Du lider ej mer

139.
Du friden har funnit från
sjukdom och smärta
Men lever dock alltid hos
oss i vårt hjärta
Tills ringen är sluten

140.
Tänk när en gång är stillad
 varje smärta, vart sår är läkt,            
var längtan nått sin hamn
När varje tår avtorkas vid
Guds hjärta
Och varje snyftning tystnat i
hans famn

141.
Djupt i hjärtat svider såren
Läk dem, Du som allt förmår
Torka bort den bittra tåren
Himlens Herre, Fader vår

 

Andliga

142.
När jag lever har jag dig,
dör jag är du kvar hos mig
Om jag lever eller dör,
dig, o Herre, jag tillhör
                (Sv.ps. 308:1)

143.
Jesus sade:                                     
Jag är uppståndelsen och livet
Den som tror på mig skall leva
om han än dör
                        (Joh. 11:25)

144.
Herre, nu låter du din tjänare gå hem
i frid..
                        (Luk. 2:29)

145.
Ske din vilja,
såsom i himmelen,
så ock på jorden
                        (Matt. 6:10)

146.
Herren är god mot dem som väntar på
honom, mot den själ som söker honom
                    (Klagovisorna 3:25)

147.
Frukta inte, ty jag har befriat dig,
jag har kallat dig vid mitt namn,
du är min
                        (Jes. 43:1)

148.
Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand
                        (Psalt. 139:5)

149.
Jag skall få vandra inför Herren
i de levandes land
                        (Psalt. 116:9)

150.
Herrens nåd varar från evighet
till evighet över dem som fruktar
honom
                        (Psalt. 103:17)

151.
Din nåd är bättre än liv
                        (Psalt. 63:4)

152.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig
                        (Psalt. 23:4)

153.
Herren är min herde,
mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro
                        (Psalt. 23:1-2)

154.
Jag vet att min förlossare
lever
                        (Job 19:25)

155.
Ack, är det redan här så skönt
på denna jord, så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva
i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett
och ord ej kan beskriva
                (Sv.ps. 200:5)

156.
Nu vilar ett hjärta, i ljuset och
friden
de frågor som tystnat har fått sina
svar,
och nödens och ångestens tid är
förliden
för själen, som lyser i Herrens
förvar
                (Sv.ps. 309:1)

157.
Tänk, när en gång vart varför
blir besvarat,
var gåta löst, som här
jag grubblat på,
när allting blir av Herren själv
förklarat,
tänk, när jag Herrens väg skall
fullt förstå
                (Sv.ps. 320:2)

158.
Och herdens röst jag känner,
som ropar mig vid namn,
där väntar mina vänner,
där öppnar Gud sin famn
I Hoppet gläds jag redan
snart finns ej döden mer,
en liten tid och sedan
varann vi återser
                (Sv.ps. 616:2)

159.
Nu är livet gömt hos Gud
Åt honom vi lämnar allt
Hoppet är tänt i tyngsta sorg
Ingen är glömd av Gud
                (Sv.ps. 627:1)

160.
Det finns ett hem långt bortom
sorgens hemland
Vad här vi tror skall där bli
uppenbart,
och den som här stått ut i mörka
dagar
skall lyftas upp i ljus som strålar
klart
                (Sv.ps. 638:1)

Övriga

161.
Nu ibland de helga släkten              
vilka ren nått fridens hamn.            
Skall och jag i vita dräkten             
prisa Gud och Lammets namn.

162.
Herre ditt kors låt för mitt öga stå,     
när genom dödens dal jag sist skall gå.
Skuggorna fly ifrån ljuset av Dig,           
i liv och död o Jesus bliv hos mig.

163.
Om än världen rämnar,                  
Herrens nåd står kvar.                 
Trygg är den som lämnar                 
sig i hans förvar.

164.
Den som tror på sonen han har evigt liv.

165.
Djupt genom själen klingar,     
stundom en himmelsk ton.              
Ger åt min längtan vingar,                  
för mig till nådens tron.

166.
Nåden kan rena,                             
nåden allena,                                   
öppnar Guds famn.

167.
Till hemmet Du längtat,                      
nu målet Du nått.

168.
Han bar Dig hem när höstens vindar susa
när bladen fälls och ängen skövlad står.
Att vila ut i himlens nejder ljusa
dit höstens frost och vinterns natt ej når.

169.
Sjung för mig den sköna sången,      
jag skall vakna vid dess torn                 
i den gyllene soluppgången                  
inför Guds och lammets tron.

170.
Hör från den frälsta skaran, lovsångens glada ljud,                  
bjuda mig att komma,                      
hem till min frälsnings Gud.

171.
En morgon utan synd jag vakna får,    
en morgon glad hos frälsaren där hemma.
Får se förklarade hans dyra sår
och höra ljudet av hans kära stämma.

172.
Hemma, hemma får vi vila                   
efter slutad kamp och strid.           
Hemma, hemma hos vår Fader       
väntar oss en evig frid.

173.
Kom o Jesus bliv mig när,                    
låt mig bliva där Du är.

174.
O saliga tillflyktsort vid Jesu hjärta,
där viker all oro bort,
där läks all smärta hemma
i himlen blir allting väl.

175.
Om livet skall ha sin mening,            
Om varför skall ha sitt svar,                
vi måst tro på Guds ledning                    
hur underlig än den var.